So saedcat

Oj, jag visste inte att det var möjligt att bli så här fäst och sakna så här mycket. Jag hade en känsla att det skulle kännas så här att lämna, men ändå så starkt. Jag grät i hytten imorse också (förutom allt gråtande igår i soffan, i bilen, i terminalen, i korridoren på färjan medans jag pratade med mamma) Igår när jag slutat prata med mamma satt jag kvar och var saedcat i fönstret, då kommer Ville Viking förbi och vinkade och kastade slängkyssar. A cat knows when another cat is saedcat I think!